Lite nya bilder på mig o mina fina barn<3

ja den 31/8 idag då och vad dom säger så innebär det att sommaren är nu över,jaha hur deprimerande är inte det då? vad har man o vänta sig nu då? blåst,regn,snö,iskall kyla,och åter mer blåst... känns ju mindre skoj när man ser det så,men det är ju en del av livet,inget man kan ändra på så vida man inte flyttar till ett land med värme året runt...


ja o nu till lite roligare saker, hade ju min 25 års fest i lördags,
helt sjukt lyckad kväll va det, folket kom vid 8 alla bekantade sig med varann, o vissa kände varann sen innan.. men snabbt så va festen igång o alla sanckade i luven på varann, festen skulle vara inne i lägenheten men eftersom alla är rökare så flyttades festen till balkongen!!! haha.. men kräftorna och vårrullarna o ost brickan blev serverat o alla högg in:) 4 pkt kfräftor gick åt snabbt en massa vårrullar käkades det. och en hel del sprit fyllde mina gästers kroppar, och folk verkade faktiskt ha roligt:) det blev en del dansande o skule ha karaoke, men fick inte igång mickarna hahaha tar d nästa gång:) kvällen slutade med att vi alla,utaom en gick på båten o fortsatte att festa(jag va givetvis nykter) även min mamma som va på festen följde med ut, helt fantastiskt kul hade vi.melo hade fixat ett bord till oss, o tur va d för jag behövde sitta, hade sjukt ont i mina fötter av dom förbannade skorna:) men vill man va fin får man lida pin sgs det väll??? hehehe


hemma vid 3.... och dagen efter vaknar jag halv 10 pigg som en jaa vet inte vad, o började städa... mindre skoj men d va inte så mycket o städa för kräftorna hade vi plockat undan så d inte skulle stå  o lukta hehe:) sne kl 3 va d dags för kalas, då kom min trötthet.. men men det va mycket trevligt att fira stefan o min svärfar:)men man kan ju säga att jag saknade sängen rejält mycket:)

d va allt om min helg:) ciao så långe:)

ja då va man på ett extra ultra ljud idag för att se ifall spiralen kunde hittas, men den var ej där, jahaaaa... hmm man betalar 1000 kr för att få ett preventiv medel insatt för man inte vill ha ett barn just nu för tillfället, men så är den borta.... tydligen så kan dom trilla ut i samband med blödningen man har i början, jahaaa ingen som sa det till mig... men men nu är det som d e. barnet e i magen o jag e i lite mer än 2 månaden, jag är jätte glad, och chocken har lagt sig nu, nu är man väldigt förväntansfull glad och sprallig... och väldigt trött på dagarna,... men men det är ju sånt som hör till, mår väldigt illa ocksp men än så länge har jag inte spytt. och om 2 dagar är det min fest... jaaaa... själv kan jag inte dricka ju men kan faktiskt ha lika skoj för det,

ska försöka sluta röka efter lördag, och även börja träna lite nu igen... så man håller sig i form..

nä nu blir det lite städnign nu när lillen sover, o den store leker så fint på sitt rum, sen när älsklingen slutat jobba så ska vi åka till nova lund, han ska köpa skor o jag ska leta kläder till lördag, inte lätt nu när magen e liiiiiite rund:)


nä det va allt för mig denna gången.. skrivs mer när jag har tid över...

pratade ganska mycket med min man igår, och jag vet att han står bakom mig i allt detta, som han själv sa, där är någon högre kraft som vill att vi ska ha detta barnet annars hade jag inte blivit gravid med spiral i, och som min svärmor sa, ibland får man inte välja när ett barn ska komma, finns dom som försöker o försöker men får inget, vi försökte inte,utan ville vänta men ändå så blev ett barn till, man ska väll vara lyckligt lottad att man kan få den lyckan? som sagt finns dom som aldrig kan få barn utan får ta provrörsbefruktning o adoptera.
men i grund och botten är det ju vad jag och min man vill, och vi vill ha detta barnet,

jag vet att det blir tufft, det är tufft nu, men jag tror helt ärligt att jag kan klara detta,jag vill klara detta, har genomgått abort innan och vet hur det känns, vet hur dåligt man mår i kroppen och psykiskt,och jag vet vilke glädje det är att ha ett barn en avkomma av sig själv, att varje dag får titta på ett barn som är en del av en själv, se liheterna,framstegen,leendet,allt!! något mer fantakstiskt än så finns inte, och att ha chansen att få uppleva det,är väl något dom flesta vill?!

jag har två underbart fina söner,kevin är så go o så smart, ibland chockar han mig med sina vuxna kommentarer, men det är väldigt charmigt faktiskt, och han är väldigt rolig, o så är han världens bästa storebror trodde det skulle bli en massa vråka o svartsjuka när adrian föddes men tvärtom, han e över lycklig och älskar att få hjälpa till med sin bror o leka med honom, helt fantasktiskt att se,och adrian lyser upp som en sol n är han får se sin bror och när dom leker så har adrian det  hjärtligaste skrattet jg nånsin hört:)

adrian kryper o reser sig mot allt, hans tänder ploppar ut en efter en,6 tänder redan, o fler på g,



sitter o funderar på om jag ska ta tag i städningen här hemma, lite bra musik på, men motivatioen kommer inte igång ändå... men det är väll känslan av att man måste som gör att man inte vill, men.. nää nu jävlar ska jag dra fram dammråtts jägaren.:)

jag är så extremt ledsen, jag vet att jag har min man som stöttar mig oavsett vad, och jag har mina barn. men ibland behöver man en vän som man kan prata ut med o gråta ut mot, men istället så är jag ensam, jjag tycker inte synd om mig själv, utan just nu är jjag i behov av att prata med någon.. men ingen där:( 

adrian är nu 8 månader:) han är en så livlig liten krabat och hur go som helst:)
kevin är i toppen av sin trots och lyssnar inte alls,precis som en 4 åring!! men det blir väll bättre säger dom?

bebis nr 3 är i magen och jag hade beslutat mig för att behålla det,tills folk skulle lägga sig i och tala om hur svårt det kommer bli, jag vet att det kommer bli svårt o att min man jobbar e ju inte heller mycket till hjälp. o att adrian bara kommer vara 13 månader eller vad d nu e e inte mycke till hjälp men jag vill så gärna behålla bebisen, e det så fel av mig??? för enligt nästan alla så är det ett dumt val av mig.

tårarna bara rinner o rinner kanske e jag väldigt känslig nu, men ett grattis hade väll inte suttit helt fel? jag tror helt ärligt att jag faktiskt kommer att klara av det och jag vill klara av det, ska man inte gå på mag känslan?? 

jag har ingen vidare familj, varken en mamma som bryr sig, hon bara kritiserar o kör sitt ego race, en pappa som lever med sin fru och min lille bror, jag e betydelse lös för honom, ingen annan släkt här. en moster i hbg som jag aldrig hör av, en farmor o farfar som tagit avstånd från mig på grund av min pappa o deras problem med honom... så jag e helt ensam,har fått ta hand om mig själv sen jag va 16 mer eller mindre.orkar inte bry om dom, för dom bryr sig inte om mig, har kämpat för min mammas kärlek o respekt i alla dessa år men får inget,

älska mig mest,när jag förtjänar det minst!!!

jag vill så gärna!!!!!!!!!