igår hade vi ju kalaset för nikita:) o det va väldigt trevligt, pratade en del med min svägerska.. o började fundera en hel del.. huvudet gick på hög varv när vi kom hem... så när vi hade nattat alla barnen så gick jag o älsklingen o la oss o hade det mysigt o pratade en hel del det blev en lång o intensiv kväll, lyckades få fram till honom hur jag känner o hur jag VERKLIGEN mår i allt detta "familje kaos" om man nu kan kalla det för det... han lovade som så många ggr innan att han ska bättra sig o hjälpa till mer o engagera sig mer i barnen, han gick i allafall upp som han skulle i morse så där e ett steg i rätt riktning.... jag kan inte mer än o hålla tummarna för att allt flyter på som det ska nu:) han förstod nog hur ledsen jag är innerst inne, men att jag verkligen inte vill på något sätt avsluta vårt förhållande för i grund o botten är han den mest underbara man jag nånsin mött.. men verkligenheten tär ju på alla på ett eller annat sätt?!! men man får fortsätta kämpa men hoppas jag inte kämpar i motvind ensam.

..................................................

..................................................

............

nu blir det en runda i stan med mamma o barnen:) skrivs mer senare:) ciao
v.37+1:) nu får han komma när han vill, jag är redo:)

skulle behövs sätta mina tankar i skrift här men känns inte som om jag kan riktigt.... skulle behöva prata med bågon som kan förstå mig, hur jag mår för tillfället, varför mina tårar hela tiden på väg att tränga igenom, varör jag konstant är ledsen,besviken,orolig,arg... kanske lite av det har med hormonerna o göra med mycket har inte med det att göra, kommer det att ändras? kommer det bli bättre? kommer han förstå att jag menar allvar? samma saker sägs om o om igen men inget sker. verkar som om det tros att materiella saker kan lindra all smärta o ilska inombords? denna ständiga oro om hur allt ska bli? hur allt ska fungera? känns ibland som om jag är ensam, o även om jag varit ensam så hade jag nog fan klarat det....

står vid ett stort vägskäl just nu, och den andra sidan börjar väga tyngre än den andra,
men vågar jag ta speget? vill ja verkligen inombords ta steget? vilka konsekvenser har det? det handlar ju trots allt inte bara om mig,


vet bara att just nu så suger det mesta ganska duktigt..... o jag orkar inte mer...

är i v 36+5 idag... och nu kan jag verkligen säga,eller skrika ut, att jag orkar inte mer!!!! jag vill inte mer,han är tydligen inte redo att komma ut,men det är så tungt nu så det är obeskrivligt, o mitt humör gör det ju minsann inte lättare, lätt retlig för minsann inget, stör mig på allt o alla. minsta lilla grej får mi att explodera...ojojojoj hur ska detta sluta om han inte kommer ut snart? kan mitt humör bli värre tro??? ähhh får väll vänta o se. känner mig som en stor ful jobbig jävla heffaklump nu....orkar inte med mig själv.......


har prövat allt nu, trappor, japp! 3 vån upp o ner ett par ggr om dagen, långa promenader japp varje dag, städning, japp varje dag lite här o där:) sex ja typ varannan dag... intel ätt när man e så trött på kvällarna o däckar så frt huvudet hamnar på kudden...


jag orkar verkligen inte 3 v till......VERKLIGEN INTE!!!! VILL HA UT MIN LILLA DAMIEN o mysa o gosa med honom:)


någon som har nåt mer tips om vad man kan göra?????? öppen för förslag:)

joooo men allvar, onsdag?! var tog måndag och tisdag vägen? för jag har minsann ingen aning, ....vet bara att jag har kommit till den punkt i livet nu att jag orkar inte gå hemma, vil göra nåt, jobba, praktisera eller vad som... snackade lite med min man igår om att jag vill tillbaka till att jobba som bartender, o frågade vad han tyckte om det, det är ju inget favorit ämne precis men som han sa jag vet att det är vad du älskar att jobba med att det är vad du brinner för och det är ju pengar som kommer in på kontot, så är det det du vill så go for it:)

det är ju det jag vill, verkligen.


natten va bra, adrian sov genom hela natten från 20.00 igår till 07.40 i morse och det va underbart att vakna utvilad o pigg:)

jag har slutat ta järna tabletter kvällstid för jag tror det va det som gjorde att ja vaknade av mig själv på nätterna,  sen jag slutade med att ta dom på kvällarna så har jag inte alls vaknat själv,

mitt bäcken gör extremt ont idag.... non stop ont, varje steg eller rörelse gör ont... o han trycker på neråt mer o mer.... kan det vara så att det snart är på g? vågar i allafall inte hoppas... bara väntar o ser:)

funderar på om jag ska sätta på kaffe? tråkigt o dricka själv, men är kaffe sugen... kan kanske locka hit nån:)

nääää nu orkar jag inte skriva mer... ciao så länge, på återseende:)
v.35+3

 visst kan man uppfostra barn på olika sätt?!!!! det är ju inget nytt, men på vissa verkar det som om att barnuppfostran inte ens exixterar, dom lär inte barnen riktlinjer eller vill få dom att förstå saker o ting... lättare ifall barnen är passiva o inte vill nåt, eller frågar nåt,

man kan ju sätta barnet framför tvn hela dagen så det håller sig lugnt... hmm jaa det är ju en metod,

jag är egentligen inte alls på humör för o skriva men tänkte skit samma ett par rader går väll an,


helgen är förbi, kevin har ju inte varit hemma i helgen, han åkte till sin pappa i fredags... många undrar nog nu.. whaat... men men lång historia kort, han saknade sin pappa o hans pappa vill ha honom varannan helg, så vi har börjar nu o ser ifall det funkar:) hoppas på det bästa för kevins skull, vill inte att han ska bli besviken fler ggr. nu är han ju så stor att han förstår o ställer frågor o så, o undrar en massa så har han e bra realtion till sin pappa kanske det kan underlätta lite för honom. *håller tummarna*

nikki o john kom i fredags, :) o det va lika skoj som alltid, huset fylldes av skoj o skratt, o glada barn, som hade en massa o säga.... nikita hann ju knappt andas mellan alla ord... mun diarre kan man kalla det:) men skoj i allafall:)

 i lördags skulle min älskade man tatuera sig så jag o barnen åkte hem till hans mamma så jag kunde få lite hjälp med 3 barn o en gravid mage:) hehe  vi gick en låååååång promenad på 2 timmar o besökte 3 lekplatser o en hund lekplats till boss, men barnen hade lika roligt där som boss, om inte roligare haha:)

söndag: TVÄTTDAG här hemma i stortsett varje söndag:) nu har vi hunnit i kapp i allafall:) skööönt, alllaaaaa baby kläder tvättade o inlagda på plats, så nu är allt klart för Damien att titta ut, han har ju fixerat sig för ett tag sen o han trycker neråt som bara den ju, så man kan ju hoppas han kommer lite tidigare än beräknat:)

måndag:alla hjärtans dag, alltså egentligen är den nåt spec? jag har aldrig varit ett big fan av det, jag o min man vi visar varann evig kärlek varje dag på året o köper lite presenter till varann då o då:) när vi känner för det, inte bara på en spec dag, det e bara trams!!!! visa varann kärlek året runt det uppskattas mer!!!!! o mysig middag kan man ha en vanlig dag, inte bara för att dagen heter nåt spec!!! så det så!!!!


 nä nu ska jag bygga lego med min son. medans den lille sonen sover.

v35:) ciao så länge